Went to see Predator: Badlands yesterday and was not exactly impressed. It has received very high ratings, a full 86% on Rotten Tomatoes with an insanely high 95% audience score.
The premise isn’t really that bad, the first Predator film where a Predator (Yautja) plays the lead role and protagonist of the film, and even though that’s an interesting angle in itself, the first problem is that we have to have Yautja dialogue and a Yautja language. And with one small detail we take away all the mystique of the Yautja, now they are brothers, sons, clans, and talk about memories, honor, and all that. Predator as a silent killer is now gone and their worry, fear, sorrow, and character-building must take up space to create a character we can relate to and root for.
But at what cost? The main character, Dek, is built up as a typical “underdog” from the start where he was supposed to be killed by his brother, and when his brother doesn’t kill him, his father kills his brother instead. Luckily, his brother manages to send him off on a spaceship to a planet that Dek had chosen as the target for his rite of passage. Genna, the planet with the terrible “calyx,” a monster that Dek’s father is even afraid of.
It’s insanely stereotypical, and instead of gaining more insight into a prime Predator, the premise is that we follow a weak and incompetent Predator in his attempt to redeem himself as a Yautja and earn his camouflage. We’re supposed to root for him and hope he returns to his homeworld with his prey and prove that he is a worthy Yautja.
Ett stort problem är att dom har "humaniserat" designen på Dek så han ska se mer mänsklig ut, förmodligen så att vi ska kunna identifera oss med honom mer, men det skapar en tråkig hybrid av fysiska drag vilket inte är till filmens fördel
And even though the premise is weak, it is from the start set up as a character arc for Dek where the end goal is not the point, but the friends we made along the way. Sigh. And in his adventure on Genna, he meets Thia, a Weyland-Yutani (interesting how the Alien universe often appears in Predator films but never vice versa) android who is stuck on Genna and needs Dek’s help. She is the most annoying character in a long time, she talks all the time and never has anything interesting to say. I would have easily preferred the film to be dialogue-free while we followed the Yautja silently and methodically adapting to the new conditions, but of course, we can’t have that.
Dan Trachtenberg, the director, tries to weave in aspects of the original 1987 film by giving us obviously planted events in the first act that come back in the third act, every single one of them, where Dek revisits and uses the threats he encountered to his advantage to the degree that instead of his shoulder-mounted cannon he has an acid-spraying snake as a pet sitting on
Så, jag såg Alien: Romulus igår, och jag har blandade känslor.
Filmen är en återgång till rötterna i Alien-franchisen, med en enklare, mer direkt handling som påminner om den första filmen. Här följer vi en grupp unga rymdkolonisatörer som hamnar mitt i en mardröm när de konfronteras med Xenomorphs ombord på en övergiven rymdstation. Det är en skarp kontrast till de mer komplexa berättelserna i Prometheus och Alien: Covenant, och på många sätt är det en välkommen förändring.
Handling
Filmen utspelar sig mellan Alien och Aliens, och det är tydligt att filmskaparna ville hålla sig till en enklare narrativ struktur, något som tilltalade mig, samtidigt finns det vissa saker som inte riktigt klickar för mig.
För det första känns handlingen för tunn. Visst, det är en direkt och enkel skräckfilm, men det känns som om filmen har på tok för bråttom och glömmer karaktärsbyggande och istället snabbt vill till dom fräna nya idéerna dom har angående aliens och monster. Istället för att utforska nya idéer och teman, verkar Romulus mer fokusera på att leverera ren skräck och action. Det är en bra film i sin genre, men den känns något ytlig i jämförelse med sina föregångare.
Stil
En annan sak som störde mig är användningen av CGI i vissa scener, vilket står i stark kontrast till den annars imponerande användningen av praktiska effekter. I en film som så tydligt värderar realistiska och taktila skräckelement, känns det onödigt och lite utanför stilen att vissa scener är så beroende av datoranimerade effekter. Det är som om filmskaparna inte kunde bestämma sig för om de ville hålla sig till den mer traditionella stilen från originalet eller om de ville omfamna modern teknik fullt ut. Men att gå tillbaka till den lite mer retro-futuristiska stilen från originalfilmen istället för att fortsätta på ultramoderna stilen i Prometheus gillade jag skarpt.
Skådespelare
Skådespelarinsatsen från de två huvudkaraktärerna är dock starka, särskilt från Cailee Spaeny som lyckas förmedla en känsla av rå överlevnadsinstinkt utan att falla in i överdriven dramatik. Hennes karaktär, Rain, är relativt välbyggd men tyvärr enbart på grund av ingen annan karaktär (förutom Andy) får någon personlighet alls. Dessutom bidrar filmens klaustrofobiska atmosfär till att skapa en genuint oroande stämning, även om den inte riktigt når samma nivåer som originalet.
Filmens största problem är dock dess överdrivna referenser och “fan service”. På flera ställen känns det som om filmen försöker tvinga in element från de tidigare filmerna på ett sätt som är mer till för att blidka fansen än att tjäna berättelsen. Några av dessa ögonblick känns nästan som om de är inkluderade bara för att checka av en lista, och det gör att filmen tappar en egen identitet. Filmer som Deadpool och Wolverine tjänar gott på att ha mycket fan service, det är rätt typ av film. En Alien-film ska inte behöva den här mängden referenser i nästan varje scen.
Slutbetyg
Sammanfattningsvis är Alien: Romulus en visuellt imponerande och stundtals spännande film som lyckas fånga mycket av vad som gjorde den ursprungliga Alien så ikonisk. Men det är också en film som kämpar med att balansera sin respekt för arvet med behovet av att stå på egna ben.
Tyvärr så avslutas filmen med något som enbart kan kallas en callback till den absolut sämsta delen av Alien-franchisen; Alien Resurrection vilket innebär ett väldigt svagt avslut.
Utomhuskyl, känns perfekt för grillpartyt och istället för en sådan där rund partycooler som man aldrig vet vart man ska ställa. Den här känns lite rymligare och smartare med. Kanske borde kunna bygga ihop den i någon möbel med grillen också, vore riktigt nice.
Vore rätt så behändigt att ha som extrakyl i köket, kanske bygga in den lite i köksbänken på något sätt. Smidigt att ha dryck i då vanliga kylskåpet ofta blir fullt av annat, speciellt vid fest och så.
En sådan här borde jag skaffa att ha nere i serverrummet, så slipper man ha verktyg och skit spridda i groventrén, kommer med en massa verktyg men även med tomma lådor, perfekt ju!
These projector headlights are designed to improve looks and visibility for your vehicle. They are made by OEM approved and ISO certified manufacturers. They are made with OEM standard quality and are designed for stock lights direct replacement.